Dikterar.

dina blickar skär för djupa sår
så jag blir hellre osynlig
än att se dig i ögonen

och även om
denna kärlek är gammal
så får hjärtat inga rynkor
jag behöver få höra dig andas

jag skäms över att säga att
jag ryser när jag hör din röst
men jag är ensammast i Sverige
jag behöver ingen tröst


fyll mig med lycka
gör mig tidlös
tappa mig i marken

jag är av glas
men kan inte gå sönder
för jag var aldrig hel

jag behöver inte andas
världen luktar plast
en påklistrad fasad

jag har inga känslor kvar





Pusspusssss.

Kommentarer.

bilden passar så himla bra till dikten.

du är sjuk duktig på att skriva sluta aldrig skriva.

älskar dina dikter och din blog.

2011-02-15 // 15:06:05

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback