om jag nu någonsin hittar
en vändpunkt i mitt liv
är det då vinden som vänder mig
eller har jag en egen vilja?

kroppen törstar efter lycka
och försöker absorbera kärleken
som du ibland tappar lite av
så jag följer alla dina steg

jag bryter loss kvistar
som blockerar vägen jag vandrar
törnrosens vassa blad
skär sönder min sköra hud

att älska dig är inget val
det är mitt liv
jag kan inte gå vilse
men om jag blundar är du borta

---

svår att fatta? I guess. Haha, hoppas ni fattade lite iallafall <3