dikt för idag ;P

bakom den trasiga fasaden
döljer sig verkligheten
i sprickorna känns kylan

väggen jag byggt upp
som döljt så mycket
jag aldrig vågat visa

den rasar nu samman
för orden krossar
allt som var vackert

jag tog en sten
en symbol för minnen
och höll den hårt

jag låg bakom
min skyddande mur
där ingen kunde nå mig

och jag släppte
stenen jag höll kär
så som du släppte mitt hjärta

Kommentarer.

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback