diktbomb :)

du
säger
att
du
älskar
min
dåliga
balans
för
att
jag
alltid
faller
för
ditt
leénde
jag vill kyssa dig
när solen kysser jorden

och när sista stjärnan faller
vill jag önska mig fler

ett eget stjärnhav
så att vi kan sitta kvar

medans du blev svag blev jag
stark som eifeltornet

stadigare än allt annat
men dömd att stå själv

som en stum som skriker sig hes
ropar tomheten efter något lika tomt

var det kanske den tomhet
som tidigare varit våra andetag?
du vet inte ens
vad mitt hjärta säger

mitt hjärta säger
stopp, vänta, tänk

mitt hjärta vet inte
vad det vill

eller är det min hjärna
som stoppar viljan?

mitt hjärta säger att det är du
fast hjärnan vill inte

hjärtat skapar ett dilemma
ett kärleksdilemma

jag överlever inte detta
jag kan inte välja

mellan er två

jag börjar tröttna
på tysta stunder
där kyssar
borde smygas in
men allt jag hör
är dina andetag

under dina
vingars skugga
vill jag skyddas
av din kärlek
men du döljer mig
du skäms

jag borde vara
stolt över
att ha dig
så nära men
det kanske inte
kallas nära
när du inte
håller min hand
Jag kommer ihåg
när min tröja
luktade sån
där god parfym
det var när vi
umgicks som mest

jag kommer ihåg
våra kramar
som fick mina
tröja att lukta
sådär underbart

jag kommer ihåg
när jag satt
och luktade
på minnen för
det var det ända
jag hade kvar

jag kommer ihåg
när tröjorna
tappade sin lukt
din lukt
och jag höll
dom och grät

jag kommer ihåg
när mamma
ville tvätta
alla mina kläder
och jag lät
henne göra det

nu luktar dom
bara tvättmedel
men jag kommer
aldrig att glömma
hur dom luktade
hur du luktade

Kommentarer.

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback