Man hittar inga gemensamma saker man vill göra och det finns alltid någon som säger emot.

Det är så mycket skönare att i såna fall vara själv.

Till exempel idag så skulle vi gå 1 mil med skolan, och vi gick i grupper, med 4 i varje grupp.

Eftersom att alltid någon blir utanför så bestämde jag mig för att gå före, visst, det resulterade i att vi gick vilse, men jag hade en lugn och underbart tyst promenad i skogen.

På något sätt kom vi till ett industriområde där de skulle spränga och det slutade med att alla var sura och det slutade med att jag gick själv igen.

Men det är helt okej.

Love / Emelie