jag har lärt mig att
allt har sin tid
och att ingenting varar förevigt
inte ens kärleken

som när hon sa "han är min nu"
och jag förstod att jag
inte längre behövde kämpa
jag hade redan förlorat

hon hade fått allt det där
hon hade fått dig
hur kan det göra så ont att
förlora något man knappt haft?

jag var så trasig
splittrad, bortkastad
som en liten glasbit
inte längre en del av en helhet

(bara ett sprucket hjärta av glas)