Dikterar.
dina blickar skär för djupa sår
så jag blir hellre osynlig
än att se dig i ögonen
och även om
denna kärlek är gammal
så får hjärtat inga rynkor
jag behöver få höra dig andas
jag skäms över att säga att
jag ryser när jag hör din röst
men jag är ensammast i Sverige
jag behöver ingen tröst
fyll mig med lycka
gör mig tidlös
tappa mig i marken
jag är av glas
men kan inte gå sönder
för jag var aldrig hel
jag behöver inte andas
världen luktar plast
en påklistrad fasad
jag har inga känslor kvar
så jag blir hellre osynlig
än att se dig i ögonen
och även om
denna kärlek är gammal
så får hjärtat inga rynkor
jag behöver få höra dig andas
jag skäms över att säga att
jag ryser när jag hör din röst
men jag är ensammast i Sverige
jag behöver ingen tröst
fyll mig med lycka
gör mig tidlös
tappa mig i marken
jag är av glas
men kan inte gå sönder
för jag var aldrig hel
jag behöver inte andas
världen luktar plast
en påklistrad fasad
jag har inga känslor kvar
Pusspusssss.
» angele1994/dikta
bilden passar så himla bra till dikten.
du är sjuk duktig på att skriva sluta aldrig skriva.
älskar dina dikter och din blog.
Trackback