Dikt, heh.
vi var en mosaik av unika delar
men när du tog i mig så
smulade du sönder mitt skelett
och nu säljer de din lägenhet
du var min cupido
fångade snöflingor på ögonfransar
trampade hjärtan med fötterna
helt fast i min trasiga värld
du fick aldrig se mig gråta
det fanns inget värde i tårar
skratta, sa du, jag ber om din rikedom
för ditt leende lyser som solen
fast jag ville kasta porslin
låta de hårdaste vindarna piska
mitt ansikte till oigenkännlighet
hoppa över kanten med ansiktet mot marken
så tog du mig i din famn
vaggade mig som ett barn
torkade mina tårar och sa
min prinsessa, vi ses snart igen
där uppe, och jag väntar på dig
/hej äckel-tjej!
Puss!
Trackback