Dikt, ju!
Heh, startade ju faktiskt denna bloggen av en anledning.
Såååå.
Önskar att jag kunde bygga bo
precis där din skuldra blir till hals
vill inte att du ska vara ängslig
snälla, gråt inte mer
jag tappar känsel
kan inte längre vidröra jorden
du är så ogenomträngligt skör
fast det kommer du aldrig förstå
fyll mig med ditt glitter
fort innan du går förlorad
fyll mig så att jag kan vara kvar
så att när mitt hjärta brister
sprids ditt skimmer över hela staden
jag vill inte inse
att nästa gång du säger godnatt
kan vara sista gången jag hör din röst
men du kan inte lämna
för jag klarar mig inte ensam
precis där din skuldra blir till hals
vill inte att du ska vara ängslig
snälla, gråt inte mer
jag tappar känsel
kan inte längre vidröra jorden
du är så ogenomträngligt skör
fast det kommer du aldrig förstå
fyll mig med ditt glitter
fort innan du går förlorad
fyll mig så att jag kan vara kvar
så att när mitt hjärta brister
sprids ditt skimmer över hela staden
jag vill inte inse
att nästa gång du säger godnatt
kan vara sista gången jag hör din röst
men du kan inte lämna
för jag klarar mig inte ensam
Puss!
Trackback